Jag har sagt det förut, men tiden springer iväg. De senaste veckorna har varit "som vanligt". Nästa vecka är det sportlovsveckan och sedan fortsätter livet här att rulla på. Den senaste veckan har ändå varit ganska händelserik. Igår åkte Kristina, jag och vår kompis Felipe på en konsert i ett palats här i Cochabamba. Det var en konsert med klassisk musik och det var en man som spelade fiol och en kvinna som spelade piano. Klassisk musik är ingenting som jag till vardags brukar lyssna på men att vara i palatset, sitta där och bara lyssna och få se de två spela var faktiskt otroligt häftigt. Det är verkligen häftigt att se hur människor kan spela instrument så bra som de två gjorde. Efter det gick vi och åt glass och pratade om livet. Felipe är en kompis som vi har lärt känna här i Bolivia. Han är inte kristen, vilket gör det väldigt intressant att sitta och prata med honom om vårt liv här och vad Kristina och jag har för tro.

Idag har jag även fått följa med till en klinik här i Bolivia. Jag har länge velat besöka ett sjukhus för att se hur sådant fungerar här. För er som inte vet så är jag undersköterska och trivs väldigt bra med att jobba inom vården. Jag tycker därför det är jätteintressant att få se vården här och idag var dagen då jag fick en liten inblick i det. Istället för dagens hembesök på praktiken fick jag hänga med en tjej till en klinik. Vi träffade en läkare och det var så mycket under det där korta besöket som jag blev förvånad över och reagerade på.

Kanske beror det på att jag är så insnöad i vården i Sverige, men jag vet ju ändå varför det är strikt med hur det är i Sverige. Det började ändå vanligt. Läkaren ställde frågor. Mitt i samtalet får läkaren sms och svarar på det samtidigt som hon pratar. Jag kollar på läkaren och funderar på om det är en läkare eller inte. Vad var liksom arbetskläderna? En lurvig stor kofta och utöver det annars vanliga kläder. Hon hade smycken på sig. Och när det är dags för undersökning ställer sig läkaren precis som hon är och undersöker. Detta var en gynekologisk undersökning, och jag såg inte vad som egentligen hände bakom skynket där patienten och läkaren stod. Men så mycket i mig sa nej. Jag har bara jobbat på sjukhus i en sommar, utöver praktik osv. Men jag vet att det besöket aldrig hade vart acceptabelt i Sverige. Det är ändå väldigt intressant att se. Jag kan tycka att det för mig var helt fel, men bolivianerna här tänker inte så. De är vana vid det du vet. Det är annorlunda men för dem är det okej. Jag hoppas på att en dag få besöka ett sjukhus också, det vore verkligen roligt att få se hur det är där.

Nu är snart denna veckan slut. Under vårt lov funderar vi på att åka till saltöknen Salar de Uyuni. Vi har ingenting bokat ännu så vi får se hur det blir med den resan. Jag har i och för sig varit där tidigare men för stunden är det regnperiod vilket jag inte förut har upplevt. Det sägs vara världens största spegel. Får hoppas vi kommer dit tillslut.
Jag hoppas ni har det bra. Fortsätt gärna be för mig/Linnea