Efter tre veckor på resande fot är jag nu 'hemma' i Cochabamba igen. Allt började med ett ungdomsläger som kyrkan anordnade. Vi åkte klockan 11 på lördagskvällen och begav oss til Chapare som ligger fyra timmars bussfärd utanför Cochabamba. Tillbaka till Cochabamba åkte vi på måndagskvällen och allt som allt blev det två heldagar fulla med undervisning, lekar, häng och bad. Vädret var tyvärr inte på vår sida och jag fick inte se så mycket av Chapare som jag hade hoppats på att få se. Chapare är verkligen ett häftigt ställe och där finns mycket att upptäcka så att åka till Chapare någon gång ligger nu på min "att göra"-lista. 

 

Vi hann komma hem och packa om våra väskor innan vi dagen efter åkte vidare mot Peru. Det var dags för lovvecka och Emanuel, Einar, Kristina och jag begav oss mot Machu Picchu. Jag var där på Machu Picchu för drygt 2,5 år sedan men jag skulle absolut kunna fara dit igen. Det är något speciellt med det där stället. Jag tycker det. Vi mötte upp ett Peru-team och fick tillsammans med dem uppleva Machu Picchu under fredagen den veckan. När jag var i Machu Picchu för 2,5 år sedan så var höjdpunkten berget Wayhnapicchu som ligger precis bakom inkaruinerna. Likaså var det denna gången. Att bara sitta där på berget och se ut över bergen och inkastaden är en känsla utom ord. Det är otroligt vackert. Det är verkligen något extra.

 

 

Vi fick också spendera några dagar i Cusco tillsammans, både innan och efter Machu Picchu. En jättemysig stad och vi fick verkligen fina dagar där och fick lära känna varandra bättre. För första gången i mitt liv så var jag på ett chokladmuseum. För en som inte tycker om choklad så är det ganska bra gjort. Emanuel, Einar och Kristina tyckte det var gott att smaka alla tiotal chokladsorterna som fanns och jag fick försöka tvinga mig i det utan att få upp det igen. Men det var sannerligen en upplevelse. Vi fick även uppleva en god pizza! Och dricka massvis med cocate. Ett minus var dock alla mygg. Jag blev myggbiten både i Chapare och i Machu Picchu och mina fotanklar blev stora som hus och jag kunde knappt gå. Men nu är det bra. 

 

När lovveckan var slut begav vi oss till Lima där två kursveckor fyllda av undervisning väntade på oss. Där fick vi träffa alla de andra teamen som är bosatta i Latinamerika och det var verkligen roligt att få träffa alla igen efter några månader. Även fast vi inte känner varandra så bra så kändes vi som en klass. Jag har nog slagit mitt rekord och har på mindre än en vecka varit på bio tre gånger. Jag har shoppat kläder, vilket har varit roligt det också. Det har ju inte hänt på några månader. Jag har upptäckt Lima och ätit på både Pizza Hut och Burger King vid samma måltid, bara för att jag inte kunde välja. Och för att tillägga, Burger Kingburgaren smakade precis som i Sverige, underbart!

 

Tiden har bara gått så fort! Jag har sagt det innan man säger det nu igen. Tiden har runnit iväg och det är inte så mycket skola kvar av detta året. Det är bara några veckor kvar tills jullovet och då far jag iväg till andra ställen men då tillsammans med min familj som kommer och hälsar på mig. Jag känner ändå att jag börjar trivas här mer än vad jag gjorde innan. Allt är fortfarande inte bra men jag försöker ha mitt fokus på Jesus. Det har hänt väldigt mycket under de här senaste veckorna. Jag har rest runt i Peru men förutom det har det också påbörjats en resa inom mig. Du får gärna ta med mig i dina böner. Både för min tid här i Bolivia men främst för det som sker inom mig. 

 

Vill bara avsluta med att säga att jag inatt fick se säkert hundratals blixtrar ute på en parkbänk utanför en flygplats i Santa Cruz, och det var så mäktigt. Under hela hemresan fick jag verkligen påtagligt känna att Gud var med mig och att sedan få sitta där ute på en parkbänk och bara njuta av blixtrar, livet och Jesus. Det var något utom ord det också. Frid/Linnea