Under påskhelgen fick vi några dagars ledighet och eftersom det inte fanns någon annan i mitt team som ville göra något annat än att vara hemma under vår ledighet så kontaktade jag några vänner i Santa Cruz och tog flyget dit. Jag fick förmånen att bo hemma hos July, en kvinna sen många år tillbaka är en vän till mina föräldrar. Jag flög dit i torsdags och under torsdagen gjorde vi inte jättemycket. Vi umgicks och tog det för det mesta lugnt. Under helgen så hade hennes kyrka en kongress och under fredagen så hängde jag med henne dit på två möten. Ett förmiddagsmöte som blev fyra timmar långt och som innehöll tre predikningar. Även ett kvällsmöte men som den liknade mer en vanlig gudstjänst. Julys församling har runt 10000 medlemmar. Församlingen har en stor fin kyrka, men eftersom dess över 1000 platser inte räcker till så befinner de sig i ett stadium. På ena kortsidan är scenen. På golvet står runt 1000 plaststolar radade. På långsidorna och på den andra kortsidan sitter fler(säkert många fler) än 1000 personer där med på något som blir som en halvt läktare. Församlingen är fruktansvärt stor och trots tre gudstjänster på söndagen så finns det ändå inte plats till alla. Kyrkan är full på människor helt enkelt. 

Under lördagen fick jag hänga med Brianda, en tjej som är uppvuxen i den stad där mina föräldrar jobbade förr i tiden. När vi besökte stället nu i vintras så kom vi till att känna henne och med henne fick jag spendera min lördag. Även hon bor i Santa Cruz och tillsammans med henne åkte vi till en resort, för att helt enkelt bara sola och bada. Vilket var fruktansvärt skönt!! 

Vi gick även på bio och åt på ett fantastiskt gott köttställe. Brianda är en oerhört fin person och min lördag blev full av skratt. Jag fick en toppenbra dag och jag trivdes verkligen.

På söndagen var det dags för gudstjänst och varje slut av månaden så har församlingen en gudstjänst som heter Fruto Fiel, eller rättare sagt tre gudstjänster. Församlingen är uppbyggd av olika celler. Inte riktigt cellgrupper som vi har i Sverige, utan denna grupp består av kanske 30-40 pers(om inte ännu fler). Dessa grupper har en egen färg och har ett namn som visar vad gruppen står för. Varje cell får en gudstjänst de ska gå på under denna söndag och alla celler kommer dit med en tröja som visar på vilken grupp de är med i, de har flaggor, ballonger och tutor. Varje cell har en egen del utav platserna och hela stadiumet byggs upp till en lokal med massvis med hejaklackar, mer eller mindre. Att vara där kändes som att vara på en match med massvis med klackar. Men det var ingen match. Det var en gudstjänst. Och det som sker varje söndag i slutet på månaden är att alls de nya medlemmarna välkomnas. Alla i lokalen satt ner tills pastorn sa att alla de nya för marsmånad skulle ställa sig upp. Och upp ställde sig huuur många människor som helst, vilka som då hade blivit frälsta och medlemmar under marsmånad. Varje gudstjänst den söndagen hade olika cellgrupper och hur många nya medlemmar som helst. Och wow. Det var en oerhört speciell upplevelse. Men hur häftigt som helst. Människor som viftade med flaggor, tutade med sina tutor och klappade med under lovsången. Många gånger har jag på konferenser fått höra varför vi kan skrika, klappa och tjoa på en hockeymatch men inte göra det i kyrkan. Denna kyrkan var verkligen allt annat än en svensk kyrka. Denna kyrkan levde verkligen upp till en hockeymatch den dagen. 

Under måndagen åkte jag tillbaka till Cochabamba. Jag fick en jättebra dag med July under söndagen efter gudstjänsten(med allt från mat till shopping till bio) och att åka tillbaka dagen efter en sådan helg med henne och Brianda så var det väldigt tomt att komma tillbaka hit. Jag saknar ändå det här. Den kärleken och den gemenskapen. Lika mycket som jag älskar att vara här i Bolivia så finns det mycket som saknas här. Men frukten är god. Bion billig. Typ. Och massvis annat. 

Nu har vi en ledig helg kvar innan vi åker hem men tiden rinner på. Ni får gärna be för att jag för det första inte ska må dåligt. Den kärleken och gemenskapen jag kände under mina lediga dagar är något som jag verkligen saknar här borta i min vardag. Be gärna för att jag ändå ska få känna frid i Herren och ha min glädje i honom, trots att det känns tomt och ensamt. Be gärna för att jag för var dag ska få komma ännu närmre Gud och få lära känna Honom mer för varje dag som går. 

Ni får gärna också be för mig och mitt team. De flesta känner sig färdiga här och vill hem. Be gärna för att vi tillsammans ska kunna stötta varandra och gå tillsammans emot slutet. Att vi trots detta ska kunna få lyssna till Gud och följa hans väg här och de planer som han har för oss här. Även om dagarna börjar ta slut. Jag vill verkligen att den här sista tiden ska få bli så bra den bara kan bli. 

Frid/Linnéa 

July och jag nu.